Damian är nu lite mer än 2,5 år så ska försöka skriva så utförligt jag bara kommer ihåg.

150527 (v.39+2) 5 dagar innan bf.
Det hela började med att jag vaknade kring 5 tiden på morgonen av lite mensvärks smärtor men inget mer än så och tänkte inte alls på att förlossningen kunde vara igång då den med storasyster Joline började med riktigt kraftiga värkar från start. Men som sagt hade som mensvärk , och gick upp och gick på toa. Gick och la mig igen men kunde inte somna om. Gick upp igen och satte mig i soffan och efter en stund kom även min sambo upp och det var vid 06.20 tiden något sådant. Han frågade varför jag inte sov och jag sa att jag bara hade lite ont i magen men att det inte var mer än lite mensvärk.

Runt 7 tiden satte jag mig i ett bad då det började göra ondare och sambon ringde och meddelade att han inte kommer till jobbet idag och därefter ringde han till dagis och kollade om dottern kunde komma dit 1 timme tidigare och det gick bra. Strax innan kl 8 börjar vi packa dagis väskan med lite extra kläder och sådant och även en hemnyckel för den som sedan skulle ta hand om Joline.

Sambon går iväg mot dagis vid 8 tiden och frågar om han hinner åka upp till en kompis som bor på andra sidan stan bara fram och tillbaka (ca1 timme) och jag sa att det hinner han säkert eftersom att jag fortfarande inte hade ont nog.

Strax efter 8 får jag ett samtal från sambon som ringer och frågar om jag vill ha något från kiosken och han köper med sig en glass och säger även att han inte åker upp till kompisen utan att han kommer hem ist då han är så nervös. Vid kvart i 9 sitter jag och äter glass samtidigt som vi börjar klocka värkarna som börjar göra rätt ont nu. Vi får fram att det är ca 5 min mellan dom och han frågar om han ska ringa taxi varpå jag säger att vi kan vänta för att jag klarar av detta själv än och att det ska vara ca 2 min mellan innan vi åker in. Vid 09.05 ringer han taxi ändå utan att jag är med på detta. Taxin kommer vid 09.25 och på vägen in ringer han även till förlossningen och säger att vi är på väg in och jag tycker även värkarna avtar lite på väg in och sambon frågar om han hinner ta en cigg innan vi går in vilket jag säger att han kan då vi säkert ändå kommer bli hemskickade.

09.50 blir vi inskrivna på förlossningen medan vi fortfarande sitter i korridoren och dom säger att dom inte har något undersökningsrum utan att vi får komma in i en förlossningssal direkt dom ska bara städa ur det. ca 10 minuter senare får vi komma in på rummet.

10.00 kopplas jag upp med ctg så att dom kan mäta värkar samt bebis hjärtljud och undersöks och då är jag redan 5 cm öppen så blir inte alls hemskickad som jag trott. Hon frågar om jag vill ha någon smärtlindring och då säger jag att jag vill bada och lustgas.

Hon tappar upp vatten i badkaret och säger åt mig att försöka kissa innan jag sätter mig i badet 10.20 går vattnet när jag sitter på toaletten och jag väntar på att barnmorskan ska komma tillbaka och jag meddelar att vattnet gått och hon säger att det är okej att bada ändå. Jag hoppar ner i badet och får lustgasen kopplad dit och jag och sambon sitter där och har roligt tillsammans med gasen.

30 min senare orkar jag inte längre sitta i badet då det gör så j*vla ont och sambon hjälper mig upp till sängen och han får sedan panik och säger att jag är hellt illblå i ansiktet och ringer som en galning på klockan och barnmorskan kommer inspringandes. Jag säger då att det känns som jag vill börja krysta och hon undersöker mig och säger att jag är fullt öppen och att jag bara har en litn kant kvar som hon ska försöka trycka bort vid nästa värk. Hon ringer även in nästa barnmorska (då det alltid är 2 st vid en förlossning) och hon säger att jag får börja krysta vid nästa värk om jag känner att jag vill och alla som fött barn vet att krystvärkar inte går att hålla emot. Jag här nog en 5-7 krystvärkar och vid 11.13 föds våran lilla Damian 3500 gr kärlek och 51 cm perfektion.